Browsing Category

Namibia

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor, Sydafrika

Att komma hem

15 maj, 2015

Att komma hem efter 4 månaders resa i Södra Afrika känns väldigt konstigt. Det känns konstigt att prata svenska med andra än Micke och Sally. Det känns konstigt att det är så mycket blommor trots att det är så kallt. Det känns konstigt att något som skulle vara så länge, plötsligt är över. Det är ändå väldigt skönt att komma hem till alla bekvämligheter och att slippa leva i en resväska. Vi har varit borta så länge så att Sally har varit längre i Afrika än i Sverige. ”She is an African baby” som de sa.

Tidigare gånger när vi varit ute och rest en längre tid, har vi blivit så besvikna när vi kommit hem då vi upptäckt att allt är precis som vi lämnat det. Men denna gången, har det hänt massor. Det har kommit nya restauranger till stan och några gamla restauranger har fått stänga. Malmö Live står klart och har gett Malmö en ny häftig skyline. Måns Zelmerlöv ska representera Sverige i Eurovision med låten Hero. Och sist men inte minst, Sally har fått en ny liten kusin, Björn som vi ännu inte träffat.

Det är så kul att träffa alla Sallys babykompisar, då inser man hur mycket hon och de har utvecklats under tiden. När vi åkte var hon väldigt enkell att ha att göra med, flygresan gick lätt som en plätt. Nu, var flygresan hem lite tuffare, hon är mycket mer aktiv och kräver underhållning. Denna gången var hon nästan för stor för sängen hon fick låna på flyget, men vad gör det, det finns ju ett golv att sova på!

Väl hemma här i Malmö inser vi de stora skillnaderna, till exempel när vi handlar mat på Ica. Det är så stressigt! I kön, står folk på dina hälar för att komma fram så fort som möjligt, inne i butiken springer folk omkring som yra höns och allra värst, efter att man har betalt och ska packa sin matkasse med sina varor. Slappnar du av där och tar det i ett lugnt tempo, får du onda ögat av kassörskan som inte vet vart hon ska göra av nästa kunds varor, som kommer åkandes in i i din varozon i ett rasande tempo. När de väl är där är risken stor att varorna mixas, och det får ju inte ske. Vi har blivit bortskämda med att ha någon som packar varorna åt oss.

Vi har helt glömt bort att varje gång man går ut (oavsett hur bra vädret verkar) måsten man alltid förbereda sig för att det kan börja regna. Man måste alltid ha ett paraply med sig. Under våra fyra månader i Afrika har vi inte behövt använda paraplyet en enda gång. Det pålitliga vädret är något jag kommer att sakna.
Men vad har vi saknat med Sverige? Mer saker än vad jag hade trott. Förutom vänner och familj, så har vi saknat sådant som ordning och reda, snabbt internet, rabarberpaj, långa promenader och att kunna köpa vad man vill när man vill.

Nu är det dags att försöka komma in i rutinerna och Svenssonlivet igen, städa, diska, träna, matning, titta på Lets Dance och äta TexMex och spagetti och köttfärssås. Så håll tummarna för oss!

Sally och elefanterna

Sally och elefanterna Sally och elefanterna  Sally och elefanternaSally och elefanterna bild 3(103)Sally och elefanterna    Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanternaSally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor

TIA!

4 maj, 2015
Sally och elefanterna
Efter att ha gjort en rejäl rengöring av bilen, både invändig och utanpå, var den i glänsande toppskick för att säljas. I ett stressat ögonblick råkade vi göra en liten fadäs och backa in i en mur. Baklykta, kofångare, några lackskador här och där och ett 100-tal svordomar blev resultatet. Så typiskt, bilen som var i ett så fint skick. Som tur väl är har vi inte kört med bil på Africa-Style, dvs oförsäkrad. Men Afrika och pappersarbete innebär att det här kommer att ta tid.
Vi har dock lyckats hitta en köpare till bilen som tar den utan att vi fixar skadan, men att sälja bil här in riktigt lika smidigt som att sälja bil i Sverige. För er som inte sålt någon bil de senaste åren går det nämligen numera att byta ägare via trafikverkets app, det tar ca 3 sekunder, så har bilen en ny ägare. Här, i Namibia går det till så här: 1. du kör till polisen som kontrollerar att du är ägare till bilen tar ca 2h. 2. Sen ska det kontrolleras så att det är rätt chassinummer. 3. Därefter måste man köra till ett nytt ställe för att göra en besiktning så att bilen är körduglig. Det tar ungefär en hel dag att fixa allt detta. Och då har du inte ens börjat med penningtransaktionen och pappersarbetet för att överlåta bilen. På besiktningen är de stenhårda, så på grund av att glaset på baklyktan var trasigt gick bilen inte igenom. Så nu måste vi vänta på att försäkringsbolaget ska skicka ut en kontrollant för att godkänna skadan, så om ca två veckor kommer vi att kunna sälja bilen till köparen som är intresserad. ”TIA” säger man här, vilket betyder ”This is Africa!” Allt tar tid och är extremt ineffektivt, det kan vara väldigt stressande och irriterande. Det är i dessa stunder man blundar och drömmer sig bort till välorganiserade och effektiva Sverige. Så nu har vi två alternativ att fundera på, antingen säljer vi bilen svinbilligt till Toyota eller så lämnar vi bilen till dem, så mot en ”mindre” avgift fixar allt pappersarbete med köparen och försäkringsbolaget åt oss. Det är påfrestande att sälja bil i Namibia! Puh! Vi blev så trötta på allt strul så vi bestämde oss för att lämna staden för några dagar för att ta en härlig helg på en farm ca 15 mil utanför Windhoek.  Tyvärr var maten där otroligt dålig och portionerna var så små så vi (ej Sally) vaknade på natten av hunger. Nu har vi det tufft!
Sally och elefanterna
Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna

 

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor, Sydafrika

700 mil senare…

3 maj, 2015
Sally och elefanterna
….är vi nu tillbaka i Windhoek och Namibia. Vilka fantastiska 700  mil vi åkt! Så mycket vi har upplevt och sett! Allt från galna kor på vägarna i Botswana till surfing bland delfiner i Indiska Oceanen och krabbor i sovrummet på Wild Coast och vackra leoparder i Kaglagadi. Och framförallt, så härligt att få uppleva allt detta med Sally. Hon har varit så fantastiskt go som bara funnit sig i att ena natten sova på hotell och nästa natt sova i ett trångt taktält mellan mamma och pappa. Byta blöja i baksätet på en bil eller på en restaurangstol. Hon har varit hur nöjd som helst, så länge vi har varit med henne.
Men det är inte dags att resa hem riktigt än. Nu är vi här i metropolen Windhoek för att sälja all vår campingutrustning, Sallys babygrejer och så BILEN. Vi la ut den redan för några veckor sedan och har blivit kontaktade av de mest intressanta personerna. Någon vill byta bilen mot boskap, någon vill göra en avbetalningsplan och en tredje vill att vi möts någonstans 100 mil härifrån. Men vi har några veckor på oss att hitta en pålitlig köpare, så det är bara att hålla tummarna.
Windhoek är inte så tråkigt som jag minns det. Denna gången bor vi ett ganska härligt område, Klein Windhoek. Lite utanför, men det är grönt och härligt. Tyvärr är boende här i Windhoek ganska dyrt, eller rättare sagt, man får inte så mycket för sina pengar. För de pengarna vi tidigare kunnat hyra en stor nyrenoverad 4:a med pool i Jeffreys Bay, får vi här ett rum hemma hos en familj.
Sist vi var här var det så varmt så det var omöjligt att vara ute på dagarna, men nu är vädret perfekt, 25-30 grader om dagarna, och varje dag strålande sol. Om ni inte visste det så är Namibia ett av världens soligaste länder, med 10 soltimmar om dagen i snitt. (I november hade Malmö 10 soltimmar på hela månaden).
Medan vi väntar på den rätta köparen passar vi på att träna crossfit på Crossfit WHK och besöka några av Windhoeks trevliga restauranger, så som Stellenbosch och NICE. Träna och mat, vilken härlig kombination!
Foto Mikael Stiller
Sally och elefanternaSally och elefanterna
Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna
Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna
Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor

Dags att byta västkusten mot östkusten

1 mars, 2015

Swakopmund är en stad där de flesta som är på rundresa i Namibia stannar till för att vila några dagar och proviantera för fortsättningen av resan. Därför ser man många expeditionsutrustade äventyrsbilar och overlanders (resenärer som kör genom hela Afrika med sitt fordon). Det är inte annat än att man blir galet sugen på att ge sig av på egna äventyr. Så nu har vi bestämt oss för att skaffa oss ett taktält och lämna Namibia för en tid. Vi funderade länge på vart vi skulle köra med vår bil. Först tänkte vi Tanzania och på vägen korsa Zambia och Malawi, men det blir för långt, ca 370 mil enkelväg. Till slut stod det mellan Zambia och Wild Coast i Sydafrika. Tyvärr är det väldigt mycket regn över Zambia just nu, vilket innebär mycket insekter och mycket MYGG. Zambia är ett land som är hårt drabbat av malaria. Vad det gäller malariavaccin så råder det delade meningar om det. Vissa är för och andra är emot. Vaccinet ger långt ifrån ett 100% skydd, samtidigt som bieffekterna kan vara ganska besvärliga. Om du skulle råka få malaria, så gör också vaccinet att symtomen blir lindrigare och det är då svårare att upptäcka sjukdomen. När vi varit i malariaområden har vi inte vaccinerat oss, utan varit väldigt noggranna med myggmedel och myggnät, som enligt mig är det bästa skyddet mot malaria. Sydafrika är malariafritt, men där är istället den höga kriminaliteten det stora problemet.
Efter mycket funderande bestämde vi oss för att köra till Wild Cost i Sydafrika. Även om Zambia lockar oss mycket mer än Sydafrika, så känns det för riskabelt att åka dit med Sally mitt under regnperioden. Vi har varit i Sydafrika några gånger tidigare, men aldrig på Wild Cost, så det ska verkligen bli spännande. Så idag har vi ägnat större delen av dagen åt att packa ihop våra saker och imorgon lämnar vi lägenheten och Swakopmund för denna gång.

Första stoppet blir en av världens tråkigaste städer, Windhoek. Det är ca 3-4 timmars bilresa dit, vi kommer att stanna ett eller två dygn för att köpa några saker vi behöver på resan. Därefter kommer vi att köra vägen via Botswana  och korsa Kalahariöknen. Det känns tryggt att ha en 140 liters tank i bilen och ett taktält då det är väldigt ont om bensinmackar, boende och restauranger på vägen. Väl inne i Sydafrika kommer det att bli bättre med bensinmackar, restauranger och boende. Vi har räknat med att resan till Wild Coast kommer att ta runt en vecka, totalt är det va 240 mil enkel väg.Sally och elefanterna

Kalahariöknen

Sally och elefanterna

Wild Coast, Sydafrika

Sally och elefanterna

Sally och elefanternaSally och elefanterna

Vår väldigt stöka lägenhet med inomhus grill. Fullt upp med att packa och grilla.Sally och elefanternaSally och elefanterna Sally och elefanterna bild 1(31) bild 3(29)

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor

”Passa på å njut!”

26 februari, 2015

Hurra för Sally som blev 6 månader i söndags! Så fort tiden har gått. Det verkar vara ett utslitet begrepp hos föräldrar, att tiden alltid går så fort. Något som alla påminner en om att göra när man är nybliven föröder är att njuta. ”Åh en sån söt liten” säger alla, därefter klämmer de alltid in ”passa nu på att njuta!” Det tipset får jag av alla som har barn, gammal som ung. Men just det där ”passa på å njut” är inte alltid så lättt som man kan tro. När man till exempel står på en offentlig toalett och Sally har bajs över hela kroppen, självklart är kläderna också helt nerbajsade. Skötbordet är bara en bänk utan något mjukt att ligga på, så du får använda en extrablöja som kudde. Under tiden funderar du över hur du enklast undviker att hon får bajs på fingrarna som sen lätt kan hamna i munnen. Helt plötsligt rycker någon i handtaget och tycker att du tar alldeles för lång tid på dig. ”Hallå! Hur går det!” På något mirakulöst sätt lyckades du få det lilla bajsmonstret rent och torrt, du lyckas få på nya kläder utan att det kommit något kiss på dem. Är det där och då, i detta stolta ögonblick jag ska passa på att njuta? Nej kanske inte.
Men jagg tycker att vi verkligen har tagit tillvara på just detta tipset. Vi åkte ju hit! till Namibia. Här njuter vi en hel del varje dag. Att åka hit och spendera en del av föräldraledigheten här med Micke och Sally känns verkligen som att vi gör det mesta av vår tid. I söndags, när Sally fyllde 6 månader och Micke precis kommit hem från sin resa med Odd Explorer, passade vi på att njuta lite extra. Vi gick till the Tug och åt god färsk fisk och njöt av den underbara solnedgången. Därefter gick vi till en annan restaurang, the Jetty och åt en fantastisk chokladfondant. Då passade vi verkligen på att njuta!

Sally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanterna

Barn, Familj, Namibia, Resor

Lite perspektiv

21 februari, 2015
I morgon har jag och Micke varit föräldrar i ett halvår. Då hade vi inte en aning om vad som väntade. Självklart förstod vi att våra liv verkligen skulle förändras, mest praktiskt, trodde vi, så som utebliven sömn och sena restaurangbesök skulle vara ett minne blott. Men jag hade nog aldrig trott att det skulle förändra mig inombords så mycket som det gjort att bli mamma till Sally.
Nu helt plötsligt förstår jag mina föräldrar på ett helt annat sätt, vilka klippor! Wow, de har lyckats uppfostra mig och min tre äldre bröder till fyra fantastiskt härliga individer, och vi var verkligen inga änglabarn om jag ska vara ärlig. Det var verkligen en bedrift av mina älskade föräldrar. Jag kan inte tänka mig några bättre människor. Att bli förälder har verkligen fått en att värdesätta livet på ett helt nytt sätt, och en helt annan förståelse för andra föräldrar.
Att få förmånen att vara föräldraledig så länge som vi är i Sverige, halleda’! Vilken grej! Och att dessutom kunna spendera en del av ”ledigheten” här i Namibia är fantastiskt. När man pratar med andra kvinnor här som har börjat jobba efter deras föräldraledighet på ynka tre månader, vågar jag inte berätta hur länge vi kan vara hemma i Sverige.
Många kvinnor öppnar sig och berättar otroliga historier om fruktansvärda livsöden som för en vanlig Svensson, som mig känns så främmande, men är här tyvärr så vanliga. Jag har bland annat träffat Ingrid, som har två döttrar, Judika 25 år och Hope 5 år. När Judika var runt ett år gammal fick hon polio. Medicinen hon fick för att bli frisk från polio botade henne, men gav en grov CP-skada som innebär att hon kan inte röra sig, prata eller på något sätt kommunicera. Hon är dock fullt medveten och hör och förstår allt du säger. När Ingrid var gravid i fjärde månaden med Hope, dog hennes man i en bilolycka på väg mellan Johannesburg och Windhoek.
Idag lever Ingrid med sina två barn och sin syster, Ingrid jobbar så hennes syster som inte har något jobb tar hand om Judika. Ingrids syster har också en dotter som är tre år gammal. Men eftersom hon inte har något jobb och inte kan försörja sin dotter, lever dottern med hennes pappas familj som bor 20 mil ifrån henne. Hon har inte träffat sin dotter på över ett år.

Lena var gravid i fjärde månaden med sitt andra barn, Michael, när hennes man lämnar henne. Han hävdade att han var inte far till barnet. Hon tar hand om och uppfostrar sina två barn på egen hand, Victoria och Michael. De har det väldigt fattigt och bor i ett skjul. Vissa dagar har de ingen mat utan kan endast dricka vatten. Då brukade hon säga till sina barn att ”imorgon är en ny dag, då ska vi äta något”. Lena är den enda i familjen som jobbar, så hon måste även försörja hennes två bröder som inte har något jobb. Hennes månadslön är ca 1500kr. 2010 får Lena veta att hennes dotter, Victoria har HIV, kort därefter dör hon 28 år gammal. Victoria ville inte berätta för sin mamma då hon visste att det skulle bli svårt för Lena att försörja henne med all behandling och alla mediciner som det skulle innebära. Därför ville hon heller inte få någon behandling. Hon levde med sin sjukdom i 4 år. Idag hoppas Lena på att hennes son ska kunna flytta till farmen där hans pappa jobbar. De ha aldrig träffats, men Lena vill inte låta deras trasiga relation stå i vägen för att hennes son kan kunna lära känna sin pappa. Men tyvärr så hör pappan inta av sig, medan sonen väntar och hoppas.

Här finns så många ledsamma livsöden. Jag kan inte ens tänka tanken på att vara utan Sally, ens för en vecka. När man är här känns den där nya soffan eller svindyra vasen som man funderade på att köpa hemma i Sverige väldigt främmande och onödig. Man behöver inte åka hela vägen till Afrika för att få lite perspektiv på livet, men ibland måste man bara stanna upp och vara tacksam för sin familj och alla vänner som bryr sig om en. Det är människorna i ditt liv som är det viktiga, inte dina sakerna….

 Sally och elefanterna

 

 

Ingrid

Sally och elefanterna

Hope och Sally

Sally och elefanternaSally och elefanterna

Judika Sally och elefanternaSally och elefanterna

Lena

Sally och elefanterna

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor

En Odd Explorer på besök

18 februari, 2015

I måndags kom Odd Explorer förbi med sin äventyrsbil. De har varit ute på sin tvåveckors rundresa i Namibia och har nu avverkat 2 tredjedelar av resan. Så nu var det alltså dags för resenärerna och guiderna att ta ett stopp i Swakopmund i två dagar för att njuta av det svala vädret och havet,  få sova i riktiga sängar, äta restaurangmat och bara helt enkelt vila upp sig inför den sista etappen som går söder ut. De verkar ha haft en fantastisk resa så här långt, fylld med massa äventyr och fantastiska upplevelser. De har fått se massor med djur, fantastisk natur, besökt en skola i norra Namibia, tältat mitt ute i ingenstans, och massor med upplevelser som man bara kan drömma om.

För mig och Sally var det härligt att få träffa Micke igen, som varit ifrån oss i 10 dagar. Så länge har Sally aldrig varit ifrån sin pappa. Så det var verkligen ett kärt återseende, även om hon först blev lite förskräckt över denna skäggiga man som kastade sig över henne. Men så fort skägget var borta så var det bara glada miner igen. Vi hade gärna följt med på den sista etappen till Sossusvlei, men tyvärr fanns det inte plats för bilbarnstolen i bilen 🙂

Denna gången blir det inte en enda bild på Sally utan bara härliga bilder från Odd Explorers resa. Hoppas att de kan inspirera till ert resande.

Foto: Mikael Stiller

Sally och ElefanternaSally och Elefanterna

Sally och Elefanternabild-2Sally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och Elefanterna

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor

Sol och värme

16 februari, 2015

Jag har fått många frågor om hur Sally klarar värmen och solen

När vi först kom till Namibia var vi i Windhoek i ca två veckor. Det är huvudstaden som ligger mitt i landet på ca 1600m höjd. Värmen och höjden gör att man lätt kan få vätskebrist. Om dagarna var där ca 30-35 grader. Under de varmaste timmarna försöker vi hålla oss inne. Vi har köpt en liten uppblåsbar pool till Sally, som hon verkligen gillar. Där kan hon ta svalkande bad när det behövs. Hon har fått en heltäckande UV-baddräkt från Reima som är solskyddande, den i kombination med hennes väldigt fina och väldigt rosa solhatt från Zunblock och ett par solglasögon från Baby Banz, ger ett bra skydd mot solen, samtidigt som hon ser galet söt ut i det.

Faktiskt så har vi inte behövt använda någon solkräm till henne, då vi har skyddat med kläder och tyg. Hon har förvisso fått lite färg på kinderna, men inget som hon tar skada av. Sen vi kom hit till Swakopmund har värmen inte varit så farlig, här är det oftast runt 25 grader, ibland lite varmare på dagarna. Här är klimatet väldigt behagligt.

Sol och värme Jag har fått många frågor om hur Sally klarar värmen och solen När vi först kom till Namibia var vi i Windhoek i ca två veckor. Det är huvudstaden som ligger mitt i landet på ca 1600m höjd. Värmen och höjden gör att man lätt kan få vätskebrist. Om dagarna var där ca 30-35 grader. Under de varmaste timmarna försöker vi hålla oss inne. Vi har köpt en liten uppblåsbar pool till Sally, som hon verkligen gillar. Där kan hon ta svalkande bad när det behövs. Hon har fått en heltäckande baddräkt från Reima som är solskyddande, den i kombination med hennes väldigt fina och väldigt rosa solhatt från Zunblock , ger ett bra skydd mot solen, samtidigt som hon ser galet söt ut i det. Faktiskt så har vi inte behövt använda någon solkräm till henne, då vi har skyddat med kläder och tyg. Hon har förvisso fått lite färg på kinderna, men inget som hon tar skada av. Sen vi kom hit till Swakopmund har värmen inte varit så farlig, här är det oftast runt 25 grader, ibland lite varmare på dagarna. Här är klimatet väldigt behagligt.Sally och elefanternaSally och ElefanternaSally och elefanternaSally och ElefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och Elefanterna

Barn, Familj, Namibia, Okategoriserade, Resor

Prylar, prylar, prylar

12 februari, 2015

När man ska ut och resan med barn är det väldigt mycket som man skulle vilja packa med sig, men som inte får plats. Innan vi åkte diskuterade vi många gånger, fram och tillbaka om vad vi skulle ta med. Allt från skötbädd, sängkläder, resesäng, babysitter, babymonitor, leksaker mm. Det vi valde att ta med var barnvagnen, en Thule enkelvagn. Vi tog också med Sallys bärsele, några favoritdinglisar, tre bitleksaker och två små mjukisdjur. Skötbädden fick stanna hemma, istället använder vi IKEAs otroligt praktiska filt med en plastbaksida, den med några handdukar under funkar lika bra hemma, på hotellet som på den offentliga toaletten. Tyvärr är det inte så många offentliga toaletter som har ett skötbord, så man har blivit en mästare på att byta blöjan där man befinner sig. I incheckninskön till flyget, i knäet på en restaurang eller direkt i barnvagnen. Vid alla dessa tillfällen är det bra att använda ”plastfilten” som en extra försäkring.

Även om vår vagn var bösig vid incheckningen, så är den verkligen praktisk här. Vår vagn är allt annat än en finvagn, men den hjälper oss att ta oss runt. Ibland saknas det trottoarer och då får man gå i sanden vid sidan om vägen, tyvärr blir den ganska skitig och dammig av det, men den plöjer genom sanden som en isbrytare. Dessutom går det att lasta bra i den, känner mig lite som en Baglady ibland. Jag kanske ska tillägga att vi redan har haft en punka… Här väcker vår vagn mycket uppmärksamhet, det är inte många som inte stirrar på den, många stannar oss och frågar om den. När jag berättar att den går att sätta bakom cykeln när man cyklar och ha den fast bakom sig när man åker längdskidor, blir folk mäktigt imponerade.

Så eftersom vi inte kunde ta med oss alla saker som vi hemma tyckte att vi behövde, gäller det att vara kreativ. Ett kamerastativ kan enkelt bli en mobil- eller dinglishållare. De saker vi tog med var mer praktiska saker som inte tar så mycket plats, så som Sallys kudde, ett lakan och två filtar.

När vi väl är här är det inte så många saker som vi saknar, ingenting om jag ska vara ärlig. När man ser hur lite barnen här klara sig med så inser man att många av de saker man ”måste” köp till sin baby är ganska meningslösa. Med lite kreativitet kommer man långt.

Sally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och Elefanterna

Sally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och Elefanterna

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor

Strandpromenad

10 februari, 2015

Dagarna här är väldigt varma, runt 30 grader. Därför försöker vi att komma ut på en promenad på morgonen, observera ”försöker”, för det händer att vi också försover oss och kommer inte upp i tid. Därefter håller vi oss oftast inne mellan 10-14 för att istället göra något på eftermiddagen/kvällen så som en skön kvällspromenad eller ett träningspass. Det är väldigt rogivande att avslutad och inleda dagen med med en härlig strandpromenad. Det blir liksom aldrig tråkigt eftersom stranden förändra sig varje gång. Ibland sköljer vågorna upp något spännande från havet, ibland får man besök av en nyfiken hund som kommit för långt från sin husse och matte.

Här om dagen hade Micke med sig sin kamera och lyckades ta några härliga bilder. Sally passade på att känna på vattnet och sanden mellan tårna för första gången. Hon verkade gillade det. Även om det var en av få mulna kvällar här, så var det en väldigt härlig kväll.

foto: Mikael Stiller

Sally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och Elefanterna