Browsing Category

Barn

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor, Sydafrika

Att komma hem

15 maj, 2015

Att komma hem efter 4 månaders resa i Södra Afrika känns väldigt konstigt. Det känns konstigt att prata svenska med andra än Micke och Sally. Det känns konstigt att det är så mycket blommor trots att det är så kallt. Det känns konstigt att något som skulle vara så länge, plötsligt är över. Det är ändå väldigt skönt att komma hem till alla bekvämligheter och att slippa leva i en resväska. Vi har varit borta så länge så att Sally har varit längre i Afrika än i Sverige. ”She is an African baby” som de sa.

Tidigare gånger när vi varit ute och rest en längre tid, har vi blivit så besvikna när vi kommit hem då vi upptäckt att allt är precis som vi lämnat det. Men denna gången, har det hänt massor. Det har kommit nya restauranger till stan och några gamla restauranger har fått stänga. Malmö Live står klart och har gett Malmö en ny häftig skyline. Måns Zelmerlöv ska representera Sverige i Eurovision med låten Hero. Och sist men inte minst, Sally har fått en ny liten kusin, Björn som vi ännu inte träffat.

Det är så kul att träffa alla Sallys babykompisar, då inser man hur mycket hon och de har utvecklats under tiden. När vi åkte var hon väldigt enkell att ha att göra med, flygresan gick lätt som en plätt. Nu, var flygresan hem lite tuffare, hon är mycket mer aktiv och kräver underhållning. Denna gången var hon nästan för stor för sängen hon fick låna på flyget, men vad gör det, det finns ju ett golv att sova på!

Väl hemma här i Malmö inser vi de stora skillnaderna, till exempel när vi handlar mat på Ica. Det är så stressigt! I kön, står folk på dina hälar för att komma fram så fort som möjligt, inne i butiken springer folk omkring som yra höns och allra värst, efter att man har betalt och ska packa sin matkasse med sina varor. Slappnar du av där och tar det i ett lugnt tempo, får du onda ögat av kassörskan som inte vet vart hon ska göra av nästa kunds varor, som kommer åkandes in i i din varozon i ett rasande tempo. När de väl är där är risken stor att varorna mixas, och det får ju inte ske. Vi har blivit bortskämda med att ha någon som packar varorna åt oss.

Vi har helt glömt bort att varje gång man går ut (oavsett hur bra vädret verkar) måsten man alltid förbereda sig för att det kan börja regna. Man måste alltid ha ett paraply med sig. Under våra fyra månader i Afrika har vi inte behövt använda paraplyet en enda gång. Det pålitliga vädret är något jag kommer att sakna.
Men vad har vi saknat med Sverige? Mer saker än vad jag hade trott. Förutom vänner och familj, så har vi saknat sådant som ordning och reda, snabbt internet, rabarberpaj, långa promenader och att kunna köpa vad man vill när man vill.

Nu är det dags att försöka komma in i rutinerna och Svenssonlivet igen, städa, diska, träna, matning, titta på Lets Dance och äta TexMex och spagetti och köttfärssås. Så håll tummarna för oss!

Sally och elefanterna

Sally och elefanterna Sally och elefanterna  Sally och elefanternaSally och elefanterna bild 3(103)Sally och elefanterna    Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanternaSally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna

Äventyr, Barn, Familj, Resor, Sydafrika

Maboneng, Johannesburg

11 maj, 2015
Sally och elefanterna

Så var det dags för oss att lämna Namibia, för denna gång. Bilen har vi nu lämnat till Toyota, så håll tummarna för att det ska gå vägen!

Men innan vi reser hela vägen hem till Sverige är det dags för ett stopp i Johannesburg. Jag har alltid tyckt att Johannesburg varit en svår stad att få grepp om. Förra gången vi var här bodde vi i grannstaden Pretoria och de tidigare gångerna har vi bott på ett Guest House i förorten. Allt jag har hört om Johannesburg tidigare är att det är en av världens farligaste städer och att det är förenat med livsfara att bara ens gå längs med gatorna. (Faktiskt så är Johannesburg inte ens med på listan över världens 50 farligaste städer. ) Men det var innan jag hade besökt Maboneng. Maboneng är en stadsdel, eller några gator i down town Johannesburg. Fram till för fem år sedan var dessa gator allt annat än trevliga. Men för fem år sedan började man rusta upp gatorna, renovera de gamla industrilokalerna och här och där poppade det upp gallerier, caféer, restauranger och små butiker. Nu är det här en mix av människor som promenera längs gatorna, unga, gamla, svarta, vita, kvinnor, barn, rika, fattiga. Maboneng är ett fantastiskt exempel på hur man kan interagera och mixa alla människor och få något fantastiskt. Området påminner otroligt mycket om Williamsburg, som för 10 år sedan var en ganska tuff stadsdel i New York, men som nu kryllar av turister och hippa restauranger.

Varje söndag hålls här Market on Main, vilket är en stor marknad där lokala restauranger och farmare samlas och säljer mat. Massor av god mat! Hit kommer vi garanterat att åka flera gånger för att njuta av den härliga atmosfären och avslappnade stämningen.

Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna

Foto Mikael Stiller

Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor

TIA!

4 maj, 2015
Sally och elefanterna
Efter att ha gjort en rejäl rengöring av bilen, både invändig och utanpå, var den i glänsande toppskick för att säljas. I ett stressat ögonblick råkade vi göra en liten fadäs och backa in i en mur. Baklykta, kofångare, några lackskador här och där och ett 100-tal svordomar blev resultatet. Så typiskt, bilen som var i ett så fint skick. Som tur väl är har vi inte kört med bil på Africa-Style, dvs oförsäkrad. Men Afrika och pappersarbete innebär att det här kommer att ta tid.
Vi har dock lyckats hitta en köpare till bilen som tar den utan att vi fixar skadan, men att sälja bil här in riktigt lika smidigt som att sälja bil i Sverige. För er som inte sålt någon bil de senaste åren går det nämligen numera att byta ägare via trafikverkets app, det tar ca 3 sekunder, så har bilen en ny ägare. Här, i Namibia går det till så här: 1. du kör till polisen som kontrollerar att du är ägare till bilen tar ca 2h. 2. Sen ska det kontrolleras så att det är rätt chassinummer. 3. Därefter måste man köra till ett nytt ställe för att göra en besiktning så att bilen är körduglig. Det tar ungefär en hel dag att fixa allt detta. Och då har du inte ens börjat med penningtransaktionen och pappersarbetet för att överlåta bilen. På besiktningen är de stenhårda, så på grund av att glaset på baklyktan var trasigt gick bilen inte igenom. Så nu måste vi vänta på att försäkringsbolaget ska skicka ut en kontrollant för att godkänna skadan, så om ca två veckor kommer vi att kunna sälja bilen till köparen som är intresserad. ”TIA” säger man här, vilket betyder ”This is Africa!” Allt tar tid och är extremt ineffektivt, det kan vara väldigt stressande och irriterande. Det är i dessa stunder man blundar och drömmer sig bort till välorganiserade och effektiva Sverige. Så nu har vi två alternativ att fundera på, antingen säljer vi bilen svinbilligt till Toyota eller så lämnar vi bilen till dem, så mot en ”mindre” avgift fixar allt pappersarbete med köparen och försäkringsbolaget åt oss. Det är påfrestande att sälja bil i Namibia! Puh! Vi blev så trötta på allt strul så vi bestämde oss för att lämna staden för några dagar för att ta en härlig helg på en farm ca 15 mil utanför Windhoek.  Tyvärr var maten där otroligt dålig och portionerna var så små så vi (ej Sally) vaknade på natten av hunger. Nu har vi det tufft!
Sally och elefanterna
Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna

 

Äventyr, Barn, Familj, Namibia, Resor, Sydafrika

700 mil senare…

3 maj, 2015
Sally och elefanterna
….är vi nu tillbaka i Windhoek och Namibia. Vilka fantastiska 700  mil vi åkt! Så mycket vi har upplevt och sett! Allt från galna kor på vägarna i Botswana till surfing bland delfiner i Indiska Oceanen och krabbor i sovrummet på Wild Coast och vackra leoparder i Kaglagadi. Och framförallt, så härligt att få uppleva allt detta med Sally. Hon har varit så fantastiskt go som bara funnit sig i att ena natten sova på hotell och nästa natt sova i ett trångt taktält mellan mamma och pappa. Byta blöja i baksätet på en bil eller på en restaurangstol. Hon har varit hur nöjd som helst, så länge vi har varit med henne.
Men det är inte dags att resa hem riktigt än. Nu är vi här i metropolen Windhoek för att sälja all vår campingutrustning, Sallys babygrejer och så BILEN. Vi la ut den redan för några veckor sedan och har blivit kontaktade av de mest intressanta personerna. Någon vill byta bilen mot boskap, någon vill göra en avbetalningsplan och en tredje vill att vi möts någonstans 100 mil härifrån. Men vi har några veckor på oss att hitta en pålitlig köpare, så det är bara att hålla tummarna.
Windhoek är inte så tråkigt som jag minns det. Denna gången bor vi ett ganska härligt område, Klein Windhoek. Lite utanför, men det är grönt och härligt. Tyvärr är boende här i Windhoek ganska dyrt, eller rättare sagt, man får inte så mycket för sina pengar. För de pengarna vi tidigare kunnat hyra en stor nyrenoverad 4:a med pool i Jeffreys Bay, får vi här ett rum hemma hos en familj.
Sist vi var här var det så varmt så det var omöjligt att vara ute på dagarna, men nu är vädret perfekt, 25-30 grader om dagarna, och varje dag strålande sol. Om ni inte visste det så är Namibia ett av världens soligaste länder, med 10 soltimmar om dagen i snitt. (I november hade Malmö 10 soltimmar på hela månaden).
Medan vi väntar på den rätta köparen passar vi på att träna crossfit på Crossfit WHK och besöka några av Windhoeks trevliga restauranger, så som Stellenbosch och NICE. Träna och mat, vilken härlig kombination!
Foto Mikael Stiller
Sally och elefanternaSally och elefanterna
Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna
Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna
Äventyr, Barn, Resor, Sydafrika

Kgalagadi

22 april, 2015
Sally och elefanterna
På gränsen mellan Sydafrika, Botswana och Namibia ligger en mindre känd national park, Kgalagadi Transfrontier nationalpark. Det som är speciellt med denna parken är att det är gott om kattdjur. De lejon som finns här är unika för området, Kalaharilejon. Det som främst särskiljer dem från vanliga lejon är hanens man, som är svart.
Vi bestämde oss för att spendera fyra dygn i parken i hopp om att ha tur och få se dessa vackra lejon. För även om det finns runt 400 lejon, ca 300 leoparder och ca 200 geparder så är de utspridda på en yta stor som Skåne och Blekinge tillsammans, så det är inte som att köra på safari i Kolmården.
Kalahariöknen så här års var helt fantastiskt vacker. Det har precis regnat en del så den röda jorden är prydd med grönska och vackra gula blommor. Dessutom är det inte så stekande varmt som det annars är här.
Störst chans att se djur har man på morgonen och på kvällen. Så varje morgon och kväll packade vi ihop vårt taktält och åkte på några timmars safari. Morgnarna var det som gav mest utdelning. Vi såg massor av lejon, bl.a . en jättevacker lejonhane med den typiska svarta manen som är utmärkande för lejonen här. När vi såg honom lunkade han omkring en bit från vägen och vrålade. Jag har aldrig sett och hört ett lejon vråla på så nära håll, vilka lungor de har. Man ryser i hela kroppen när man hör det. Dessutom lyckades vi vara helt ensamma med en leopard som var på jakt efter något. Jag har bara sett leopard en gång tidigare, på väldigt långt håll, så det här var nog en av de bästa naturupplevelse jag någonsin haft. Den var så otroligt vacker och denna päls! Vi såg också en gepardfamilj som försökte jaga en springbock, men de lyckades inte. Men det var riktigt coolt att få se världens snabbaste djur in action. Utdelningen på kattdjur var det verkligen inte fel på, vi hade en enorm tur som lyckades se alla dessa fina katter. Dessutom var det en väldigt härliga upplevelser då vi ytterst sällan behövde trängas med andra turister. Detta gav verkligen oss möjlighet att följa djuren utan att störa dem.
Fyra dagars campande kan slita, även på de mest erfarna camparna. Det är inte alltid en dans på rosor att åka på safari med en baby. Ibland händer det olyckor. Som när Sally bestämmer sig för att lägga en rejäl laddning som sprätter utanför blöjan i mitt knä. Både jag och Sally är nerbajsade. Då kan jag komma på en miljon andra ställen jag hellre varit på än i en varm bil, i Kalahariöknen, med lejon utanför. Det finns bara några få picknickplatser att stanna på i parken. Ingen av dem är inhägnade, så vi håller ständigt koll på varandras ryggar. Men naturupplevelsen blir desto större. Glad i hågen över att lyckats byta en rejäl blöja utan att kladda ner bilsätet, traskar jag till toaletterna för att göra mig av med avfallet. Jag har bra koll på att det inte är några lejon i närheten och plötslig kommer det en orm, 2 meter framför min moderiktiga Crocs. Jag ser direkt att detta är en Puffadder, som står för flest dödliga ormbett i Afrika. Jag blir helt knäsvag och backar försiktigt tillbaka, medan ormen lugnt och samlat slingrar sig vidare med siktet inställt på buskarna intill. Även om jag är väldigt rädd för ormar kan jag ändå på något sätt faktiskt bli fascinerad över dess lugn. Precis som alla andra djur, så är den inte intresserad av att skada mig, så vidare jag inte utgör ett hot för den. Den vill bara fortsätta med sitt. Efter att den värsta chocken hade lagt sig, lagade vi en god spagetti och köttfärssås till lunch och Sally kunde njuta av Sveriges vanligaste middag för första gången i sitt liv, mitt ibland gnuer, oryxar och andra härliga djur.
Som vanligt är de bra bilderna fotade av Mikael Stiller
Sally och elefanterna Sally och elefanterna BloggIda9-50 BloggIda9-51 Sally och elefanterna Sally och elefanterna BloggIda9-58 Sally och elefanterna Sally och elefanterna BloggIda9-65 Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna BloggIda9-76 Sally och elefanterna Sally och elefanterna

bild 1(88) bild 3(86) bild 4(72) bild 4(70) bild 3(84)

  bild 3(82) bild 4(68) bild 5(49)bild 5(53)bild 1(85)bild 1(81) bild 4(66) bild 5(47) bild 3(81) bild 2(85) bild 4(67)Sally och elefanterna
Äventyr, Barn, Familj, Resor, Sydafrika

Hejdå Indiska Oceanen

6 april, 2015
SALLY OCH ELEFANTERNA
Med vemod i hjärtat var är det nu dags att lämna Jeffreys Bay och köra vidare. Vi körde längs Garden Route mot Kapstaden, men efter en övernattning i Plettenberg Bay (en fantastiskt mysig hästfarm) och en i Brenton at Sea insåg vi att Garden Route inte var något för oss. Naturen är väldigt vacker, med enorma skogar och vackra vita stränder men det är för mycket turister och städerna är alldeles för tillrättalagda för sådana resenärer som oss. Det känns snarare som att man är på Engelska kusten än i Afrika.
Vi diskuterade länge och väl hur vi skulle köra vidare. Antingen fortsätter vi och kör kustvägen, via Kapstaden tillbaka till Namibia, eller så kör vi norröver och igenom Kgalagadi Transfrontier Nationalpark. Det ska tydligen vara en väldigt vacker park med massor av Kalaharilejon. Alltså, antingen riktigt bra restauranger,  shopping i världsklass och vita stränder eller inga restauranger alls, öken och en massa spännande äventyr. Självklart valde vi Kalaharilejonen, vi har ändå varit i Kapstaden förr. Så nu är det färdigbadat i Indiska Oceanen för denna gång. Men förhoppningsvis blir det ett dopp där snart igen.
 SALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA
Äventyr, Barn, Familj, Resor, Surfing, Sydafrika

To cool for surf school, Bro!

30 mars, 2015
SALLY OCH ELEFANTERNA

…var en av surffraserna jag lärde mig i surfskolan i J-Bay som man säger när man är lite coolare. För oss andra är det Jeffreys Bay som gäller. 

Här är surfing den storsta turistattraktionen, så självklart var vi tvungna att testa på att surfa. Varken jag eller Micke har surfat tidigare, men det är aldrig försent att börja…fick vi höra. Vi valde Andrew Moons skola Wavecrest Surf School som håller sina lektioner på Dolphin Beach i J-Bay. Inte långt från SuperTube som är en känd surfvåg där det hålls många surftävlingar. Men vi nöjer oss med de vanliga vågorna så länge, de var mer än tillräckliga för min del.

Eftersom vi har Sally är det svårt för oss att surfa båda två samtidigt, så jag tog den tidiga lektionen, 7:30, medan Micke satt på stranden eller ett fik med Sally. Sen bytte vi pass. Att surfa var så mycket roligare än vad jag någonsin trott. Allt jag trott jag kunnat om surfing har jag fått ifrån filmen Point Break med Patrick Swayze och Keanu Reeves. Vilken film! Vissa gånger, när man verkligen fick till det, så var det inte annat än att man kände sig som Jonny Utah eller Bodhi i filmen. 

Som sagt, det var riktigt roligt att surfa, även om jag mestadels kände mig som en stor valross på en glasspinne, så lyckades jag stå på brädan ganska många gånger. Här på Dolphin Beach bor ett gäng delfiner, så då och då kommer de fram och gör en sällskap när man surfar, det är verkligen en fantastisk upplevelse. 

Sally däremot, hon var bara  ”to cool for surf school” och chillade mestadels på stranden och åt sand. I tredagars kursen ingick ett antal glosor som jag var tvungen att lära mig. Bl.a. Så måste man avsluta ca var tredje mening med ”bro” lite som på Listerlandet i Blekinge, där man avslutar var tredje mening med ”ka” (karl). ”Beach Break” trodde jag betydde ”en helg på stranden” eller någon typ av paus man tog på stranden, men tydligen var det en typ av våg. Så fel det kan bli ibland. 

Vi har nu blivit så hooked på surfing att vi bestämt oss för att hyra utrustning och stanna en vecka till. Nu ska vi bli riktiga proffs och snart ta oss an The Supertube. 

SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA bild 4(50) SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNA SALLY OCH ELEFANTERNASALLY OCH ELEFANTERNA

Äventyr, Barn, Familj, Resor, Sydafrika

Sally och elefanterna

27 mars, 2015

Nu var det dags att köra söder ut för att campa och se djur i Addo Elephant National Park. För mig som inte varit på så mycket safari så såg jag verkligen fram emot detta. När vi kom fram till campingen var den redan full, men vi lyckades få en plats på huvudcampen, som tyvärr var ganska tråkig. Påminde om lite om Sibbarbs Camping. VI upptäckte också att det är en stor skillnad på namibiska och sydafrikanska campare. De sydafrikanska är väldigt mycket mer utrustade. De har ofta flera olika tält med sig, tv, släpvagnar som kan fällas ut och bli som Långbens husvagn på julafton. Vi var nog de som var minst utrustade på hela campingen. Förutom att vi kunde höra hur grannen snarkade på natten, kunde vi också njuta av lejon som vrålade. Så häftigt.

Men, vi åkte hit för att köra på safari och den var verkligen lyckad. Vi fick se noshörning, buffel, zebror, vårtsvin och elefanter i massor. Under första game driven lyckades vi se en stor flock med elefanter, säkert 50 stycken. Det var helt fantastiskt! Vad som också var roligt var att Sally tittade med stora ögon på dessa giganter. Inte för att hon förstår vad det här är för djur, men hon tyckte nog det var väldigt spännande och intressant. Zebrorna intresserade henne också väldigt mycket, jag antar att det bero på deras tydliga mönster.

Det finns inga safarioperatörer som tar emot barn under 7 år. Vissa parker och game reserve tar inte heller emot barn under 7 år. Men vi kör privat bil och åker in i parken på eget ansvar, då är det ok att ta med sig små barn. Om man har funderingar på att åka på safari med barn under 7 år kan det vara bra att kolla upp innan man åker till en park om de tar emot små barn, så att man inte tagit sig dit i onödan.
Det är inte helt enkelt att ha en bäbis på safari. Även om vi kör på eget ansvar så får man inte lämna bilen. Så behöver du byta blöja, så får du göra det i knäet eller i sätet, om du får plats. Sally är inne i en period just nu där vi måste byta blöja väldigt ofta, och det är ofta väldigt kladdigt. Så kladdigt att vi även måste byta kläderna. Men det funkar det med.

Sally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna Sally och elefanterna

Sally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och Elefanterna

Äventyr, Barn, Familj, Resor, Sydafrika

The Shire

25 mars, 2015
Efter en tid på Wild Coast körde vi inåt landet för att njuta av skogens lugn och ro ett tag. Vi tog oss till Stutterheim och The Shire Eco Lodge. Vilket ställe! Med skogen och en liten bäck porlande precis utanför verandan. Man blir galet inspirerad av stugan med de fantastiska sniderierna och de små fyndiga detaljerna. Rob Scott heter mannen bakom projektet, besök gärna deras hemsida om ni är sugna på att se hur bygget gick till (www.shire.co.za). Stugan vi bodde hade alla bekvämligheter och utanför fanns grill och matplats.
Invändigt var de ganska små och köket påminde om ett lyxigare kök i en husvagn. Dessutom fanns det en utomhusdusch för den som inte var rädd för spindlar. Vi åkte hit mest för att vi tyckte att det var ett häftigt ställe att bo på i några dagar och för att fundera på vart vi skulle åka härnäst. Omgivningen visade sig var också väldigt vacker den också, med en enorm skog och fjärilar stora som fåglar. Tyvärr lyckades jag inte få någon bra bild på fjärilarna, de är ju ganska snabba.
Vi har märkt att det är svårt att se Sallys utveckling när vi är på resande fot en längre tid som vi är nu. Då vi inte har några direkta rutiner. Så i bland stannar vi upp för att reflektera och inser då hur snabbt tiden gått sen vi reste hemifrån och sen Sally kom. Nu är hon redan sju månader gammal. Var och varannan dag har hon lärt sig något nytt eller ett nytt ljud. Nu kan hon till exempel stå upp själv i sin säng om hon får hjälp med att resa sig.  Och ätandet går framåt i en rasande fart, precis som kladdandet.
  Sally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternabild 3(54) bild 5(19) bild 2(57) bild 4(40) bild 3(53) bild 3(52) bild 2(56) bild 5(20) bild 4(42) bild 2(60) bild 4(44) bild 1(57)Sally och Elefanterna
Äventyr, Barn, Familj, Resor

Wild coast = Digital Detox

22 mars, 2015

Innan vi nådde Wild Coast gjorde vi två övernattningar. Sträcka var kanske inte mer än 70 mil, men vägarna var väldigt dåliga, så det tar tid att komma fram. Första övernattningen var på The Dugong Guest House i Scottbrough, några mil söder om Durban. De hade en fantastisk utsikt över havet och en riktigt god frukost, med hembakat bröd. Det var skönt att sova i en riktig säng och få lite kläder tvättade efter några tältnätter. Sen körde vi vidare till Kokstad för att ta en tältnatt där i ett vackert naturreservat, Mount Currie Nature Reserve. På campingen kunde vi njuta av sällskapet från halvvilda zebror, som ibland kunde bli lite väl nyfikna.
Morgonen därpå var det äntligen dags att köra till Wild Coast. Det tog en himla tid att köra dit, då det var fullt med bilar och folk i de städerna vi passerade, tydligen var det var löning, så det var ungefär lika trångt som på Emporia och Hansa en lönelördag.
De sista sju milen var serpentin-grusväg. Jag som har höjdskräck tyckte att det var väldigt otäcka vägar. Men vår kära Hilux tog oss fram utan problem, dock hann det bli mörkt innan vi var framme. Vårt boende som vi hittat på Safarinow, låg ca tre mil nordöst om Coffe Bay. Mgcnibe, heter byn och det uttalas ‘tssnibe. Coffe Bay är en liten by som bestod av några backpackers, ett hotell och någon liten butik. Här verkar det mest handla om surfing och fiske.
När vi vaknade morgon därpå, fick vi en härlig överraskning. Utsikten var fantastisk! Åt ena hållet, Indiska Oceanen och åt andra hållet låg vackra kullar med små stugor med stråtak. Över kullarna sprang kor och getter. Det var verkligen som balsam för själen.
Här har vi nu roat oss med att vandrat upp och ner för branta kullar, spanat efter valar och delfiner, badat på folktomma stränder, plockat snäckor och bara njutit av havsbruset. Vi har inte sett en enda val, men massor av delfiner. Ibland är det som att vattnet kokar av delfiner. Tyvärr har jag inte lyckats få en enda bra delfinbild.
Risken att du träffar på någon annan människa på stränderna är väldigt liten, däremot tycker korna och getterna att det är väldigt härligt att vila på stranden. Där är det betydligt fler kossor än människor.
Huset vi bor i ligger uppe på en kulle, precis ovanför stranden. Det har rinnande vatten och el, men elen räcker endast för att driva några lampor som vi tänder efter solnedgången. Vattnet är regnvatten och elen är från solenergi. Så vi lever ganska enkelt här. Internet är inte att tala om. Men det är också det som är charmen med att bo så här. Att bara vara och njuta av tillvaron. Det är verkligen digital detox.
Wild Coast är väldigt oexploaterat, detta på grund av att ingen som inte kommer från regionen får driva företag eller äga något här. När jag hör mig för hur det går till om man skulle vilja bo här och äga en bit mark så får jag det förklarar för mig att här finns ingen stat eller regering, utan det är hövdingen i byn som bestämmer. Denna byn har flera tusen invånare. Du kan inte köpa mark, utan du frågar hövdingen om du kan få den marken du öskar, så bestämmer han. När du väl har fått marken är det viktigt att du ställer till en stor fest och bjuder dina grannar på öl och mat. Men självklart kan inte vem som helst be om mark här, utan du måste var född och uppvuxen i byn.
Det är verkligen härligt att bo så här nära lokalbefolkningen och få höra om hur deras vardag är. Familjen som hyr ut huset har tre barn, varav en dotter som heter Zara och hon är två dagar äldre än Sally. Så det är verkligen spännande att utbyta erfarenheter. En 6-månaders svensk baby skiljer sig inte så mycket från en 6-månaders här. Zara är dock ovanligt stor, både med svenska mått mätt och med afrikanska mått. Annars verkar det som att bäbisarna här är något mindre än i Skandinavien. Snittvikten för en nyfödd här är ca 2,8kg, mot Sveriges 3,5 kg.
Hos familjen bor också ett gäng hundar, bl.a. Jack Russel terriern Bullet som följer oss vart vi än går. Han hänger med oss till stranden varje dag, där han älskar att jaga krabbor. Sally tycker det är väldigt roligt och spännande att ha Bullet runt omkring sig.

Alltså Wild Coast! Vilken fantastisk plats på jorden! Det gjorde verkligen ont i själen att behöva lämna denna platsen. Defenetivt en av de bästa platserna jag någonsin besökt. Så vackert, så orört och bara helt underbart! Hit kommer jag att drömma mig tillbaka.

Sally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och Elefanterna

Sally och elefanternaSally och elefanternaSally_Lovely-177 bild 4(39) bild 3(50) bild 2(54) bild 5(18) Sally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och elefanternaSally och ElefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och ElefanternaSally och elefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och elefanternaSally och ElefanternaSally och ElefanternaSally och elefanternaSally och elefanterna